Min senaste bloggtext âsmĂ€rta x motstĂ„nd = lidandeâ handlade till stor del om vĂ„r mĂ€nskliga tendens att skapa sekundĂ€rt lidande och stress, genom vĂ„rt naturliga och fullt förstĂ„eliga motstĂ„nd till att bemöta vĂ„ra smĂ€rtupplevelser med acceptans och tĂ„lamod. Det hĂ€r inlĂ€gget kommer beröra hur vi kan minska vĂ„rt lidande vid lĂ„ngvarig smĂ€rta eller sjukdom, genom att lĂ€ra oss slĂ€ppa taget om motstĂ„ndet vi bĂ€r pĂ„ mot smĂ€rtan och mot den verklighet vi i det hĂ€r ögonblicket lever i. Det hĂ€r inlĂ€gget bygger vidare pĂ„ min senaste bloggtext âsmĂ€rta x motstĂ„nd = lidandeâ och det kan dĂ€rför vara hjĂ€lpsamt att lĂ€sa den innan du lĂ€ser vidare, för att fĂ„ ut mer av innehĂ„llet i det hĂ€r inlĂ€gget.
Det primĂ€ra lidandet, lidandet som ingen kan undkomma oavsett hur vi vĂ€ljer att leva vĂ„ra liv, ligger mer eller mindre utanför vĂ„r kontroll. Lidandet i mina texter handlar ofta om lĂ„ngvarig smĂ€rta och sjukdom men primĂ€rt lidande kan likvĂ€l innebĂ€ra helt andra utmaningar, som sĂ€tter kĂ€ppar i hjulet för hur vi tĂ€nkte att livet (eller just det hĂ€r ögonblicket) skulle bli. SmĂ€rtan som uppstĂ„r genom separation frĂ„n nĂ€ra och kĂ€ra, smĂ€rtan i att gradvis begrĂ€nsas och förĂ€ndras i takt med stigande Ă„lder, smĂ€rtan som knackar pĂ„ dörren i form av besvikelse eller svek, smĂ€rtan i att kĂ€nna sig ensam eller rĂ€dd för nĂ„got etc. Oundvikligen bjuder livet pĂ„ mikro- och makroutmaningar som vi mer Ă€n gĂ€rna önskar att vi kunde vĂ€lja bort. Den hĂ€r önskan blir avgörande för hur de svĂ„righeter livet för med sig pĂ„verkar vĂ„r kĂ€nsla av att vara hela, vĂ„r livskvalitet, vĂ„ra stressnivĂ„er och vĂ„r förmĂ„ga att slappna av â eller snarare Ă€r det hur vi förhĂ„ller oss till att det existerar en âönskanâ om att det vore annorlunda som blir avgörande för hur vi kan leva vidare med de erfarenheter livet givit och ger oss.
Ifall vĂ„r önskan om att det vore annorlunda Ă€r absolut och i sjĂ€lva verket innebĂ€r ett krav om att âdet mĂ„ste vara annorlundaâ tenderar sinnet fastna i en pingpong-match mellan det förflutna och framtiden. PĂ„ ena sidan stĂ„r det förflutna â vĂ„ra tankar och minnen om hur det var innan smĂ€rtan utvecklades och innan vi började begrĂ€nsas, och vad det innebar för oss. PĂ„ andra sidan stĂ„r framtiden â vĂ„ra kontrollerande tankar om hur vi vill att det ska bli parallellt med Ă„ngestfyllda katastroftankar om att det kanske inte alls blir sĂ„, och vad det skulle kunna innebĂ€ra. Den hĂ€r pingpong-matchen gör att vi gĂ„r miste om den enda stund vi nĂ„gonsin har tillgĂ„ng till â ögonblicket som pĂ„gĂ„r â vilket Ă€r den enda stund frĂ„n vilket vi nĂ„gonsin kan navigera och göra medvetna val.
Ifall vi kan slĂ€ppa taget om kravet och istĂ€llet utforska vĂ„r önskan om att det vore annorlunda med nyfiken öppenhet, kommer vi börja lĂ€gga mĂ€rke till att det vi kallar för âsmĂ€rtaâ eller âlidandeâ i sjĂ€lva verket bestĂ„r av en kaskad av element och faktorer som vi avslappnat kan utforska nĂ€r vi Ă„terkopplar sinnet till det pĂ„gĂ„ende ögonblicket. Ur det perspektivet lĂ€r vi oss bli allt mer medvetna om vad i vĂ„ra upplevelser som Ă€r primĂ€rt lidande och vad som Ă€r sekundĂ€rt lidande. Att medvetet kunna sĂ€rskilja vad i vĂ„ra upplevelser, i det pĂ„gĂ„ende ögonblicket, som Ă€r primĂ€rt lidande och vad som Ă€r sekundĂ€rt Ă€r enligt mig en revolution som möjliggör omfattande förĂ€ndring.
Direkt medvetenhet om vĂ„rt primĂ€ra lidande gör det möjligt för oss att utforska oss sjĂ€lva i vĂ„ra försök att fysiskt, mentalt och emotionellt kontrollera och förĂ€ndra det som faktiskt ligger utanför vĂ„r kontroll, just nu. Direkt medvetenhet ger oss sĂ„ledes i sin tur möjligheter att trĂ€na pĂ„ att slĂ€ppa taget om kontrollen och om vĂ„ra försök att manipulera vĂ„ra faktiska upplevelser. Att âslĂ€ppa tagetâ inbegriper Ă€ven att stanna upp, slappna av och tillĂ„ta â istĂ€llet för att strĂ€va, kĂ€mpa och streta emot. Men varför göra det om vi faktiskt inte vill ha det som vi har det? Varför slappna av och tillĂ„ta det vi inte vill tillĂ„ta? Helt enkelt för att just nu, i det hĂ€r ögonblicket, Ă€r det redan som det Ă€r. I just det hĂ€r ögonblicket kĂ€nner jag vad jag kĂ€nner, tĂ€nker vad jag tĂ€nker, ser det jag ser, hör det jag hör och mina kroppsförnimmelser Ă€r som de Ă€r. Varför lĂ„tsas som om det inte vore sĂ„? Och vad hĂ€nder om jag slappnar av i det? Mina fysiska, mentala och emotionella reaktioner pĂ„ hur det Ă€r just nu Ă€r ocksĂ„ som de Ă€r, och de Ă€r ocksĂ„ en del av min upplevelse just nu. Vad hĂ€nder om jag slappnar av och tillĂ„ter Ă€ven dem att vara som de Ă€r utan att reagera pĂ„ dem?
Just nu, nÀr du lÀser det hÀr, i exakt det hÀr ögonblicket, föreslÄr jag att du lÀgger mÀrke till ditt andetag. Ta dig gÀrna lite tid för att verkligen uppleva kÀnslan av att andas. LÀgg mÀrke till hur det kÀnns i magtrakten nÀr buken töjs ut lite nÀr du andas in och sjunker in tillbaka nÀr du andas ut...
...stanna nu gÀrna upp vid kommande rader var för sig och ta dig lite tid för att uppleva och utforska...
...hurudana ljud lÀgger du mÀrke till just nu? TÀnker du pÄ ljuden eller lyssnar du faktiskt?...
...och vad kan du se? GÄr det att slÀppa taget om att tÀnka pÄ det du ser och istÀllet bara ta in alla former, fÀrger, skuggor och ljus som finns dÀr du Àr?...
...dyker det upp tankar?...
...kanske blir du medveten om hurudant kÀnslolÀge du befinner dig i?...
...och hur kÀnns det i kroppen, finns det spÀnningar nÄgonstans?...
...allt det hÀr Àr en del av din upplevelse, i det hÀr ögonblicket...och i det hÀr ögonblicket...en del element kanske upplevs vara behagliga, andra obehagliga eller neutrala...just nu Àr det sÄ hÀr det Àr...
...lÀgg mÀrke till att din kropp fortsÀttningsvis andas och följ inandningen och utandningen igen vid buken, hela vÀgen in och hela vÀgen ut...
...vad hÀnder om du lÄter axlarna sjunka ner lite grann, sÀrskilt under utandningen?...
...vad hÀnder om du lÄter ansiktet mjukna och slÀtas ut nÀr du andas ut, lÄter kÀken falla ner lite grann?...
...Àr det möjligt att förestÀlla dig att hela din kropp fÄr sjunka ner en aning mot underlaget?
Att 'stanna upp' pĂ„ det hĂ€r viset innebĂ€r att gĂ„ frĂ„n ett tillstĂ„nd av fysiskt/mentalt âgörandeâ till ett tillstĂ„nd av âvarandeâ. Varande innebĂ€r inte att slöa, slappa eller gĂ„ in i nĂ„gon slags mental/fysisk dvala. Att verkligen 'vara' inbegriper icke-vĂ€rderande och fullstĂ€ndig vakenhet, uppmĂ€rksamhet, nyfikenhet och öppenhet för vad som sker inom och utanför oss, i det hĂ€r ögonblicket. I ett sĂ„dant tillstĂ„nd lĂ€r vi oss att avslappnat observera vĂ„ra kroppsliga, sinnliga, emotionella och mentala upplevelser samt hur vi mentalt, emotionellt och fysiskt förhĂ„ller oss till eller reagerar pĂ„ de upplevelser vi faktiskt har. Vi lĂ€r oss ocksĂ„ observera hur kroppen i stunden reagerar pĂ„ vĂ„ra mentala och emotionella upplevelser utan att behöva agera pĂ„ det vi lĂ€gger mĂ€rke till. NĂ€r vi lever med smĂ€rta och/eller sjukdom kan vi pĂ„ det hĂ€r viset öka vĂ„r medvetenhet om vad i vĂ„r upplevelse som Ă€r primĂ€rt lidande och vad som Ă€r sekundĂ€rt, eller med andra ord, hur vi har det och hur vi tar det.
Med trĂ€ning blir vi allt snabbare pĂ„ att odramatiskt lĂ€gga mĂ€rke till vad som Ă€r primĂ€rt (hur vi har det) och vad som Ă€r sekundĂ€rt (hur vi tar det) i vĂ„ra upplevelser. Den sĂ€rskiljningen ger oss möjlighet att bryta vĂ„ra automatiska tendenser att försöka kontrollera och manipulera det som befinner sig utanför vĂ„r kontroll (det primĂ€ra), och sĂ„ledes bryter vi ocksĂ„ utvecklingen av vĂ„ra stĂ€ndigt pĂ„gĂ„ende sekundĂ€ra stress- och lidandeupplevelser. Det betyder nödvĂ€ndigtvis inte att smĂ€rta eller annat primĂ€rt lidande försvinner men vĂ„r förmĂ„ga att slappna av i ögonblicket som det Ă€r ökar dramatiskt, t.o.m. nĂ€r vĂ„ra upplevelser Ă€r riktigt svĂ„ra. Att slĂ€ppa taget och slappna av kan verka enkelspĂ„rigt och trĂ„ngsynt men faktum Ă€r att det ingĂ„r i en mer Ă„terhĂ€mtande motsats till att leva i kamp och jakt. Vad det kan leda till för dig i ditt vardagliga liv och i din upplevelse av din livskvalitet kan jag inte svara pĂ„ men det Ă€r min enfaldiga upplevelse att det Ă€r vĂ€rt att utforska, för oavsett innebĂ€r det förĂ€ndring och âförĂ€ndring leder till förĂ€ndringâ.
Allt det hÀr Àr sÄ oerhört simpelt och samtidigt sÄ oerhört komplicerat. Det Àr en sak att sitta hÀr framför datorn och komponera ihop dessa textrader i form av teorier och mentaliserande. Det Àr en helt annan sak att överföra det till oss sjÀlva i praktiken, "i stundens hetta", i vÄra vardagliga liv och att faktiskt Ästadkomma förÀndring. OfrÄnkomligen kommer vi under vÄra förÀndringsprocesser stöta pÄ paradoxer, fÀllor och diverse utmaningar men oavsett var, nÀr, hur och varför, fungerar de som budbÀrare frÄn vilka bÄde smÄ och stora insikter kan uppstÄ.
I nĂ€sta blogginlĂ€gg kommer jag bygga vidare pĂ„ innehĂ„llet i det hĂ€r. Jag kommer dĂ„ beröra hur vi kan lĂ€ra oss att medvetet bemöta de utmaningar som vi stĂ„r inför, i nuet, istĂ€llet för att reagera pĂ„ dem. Vi kan runda av hĂ€r för den hĂ€r gĂ„ngen och sammanfatta primĂ€rt och sekundĂ€rt lidande, och alla olika fasetter det inkluderar, med den vĂ€lkĂ€nda sinnesrobönen: âGe mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förĂ€ndra, mod att förĂ€ndra det jag kan och förstĂ„nd att inse skillnadenâ. SĂ„ simpelt men ack sĂ„ svĂ„rt.
Och förresten...hur kÀnns din andning just nu? ;)
// Jonas Lönnqvist, Body-Mind yada yada